Med tanke på hotbilderna som målats upp i nyhetsrapporteringen kunde man säkert anse att det är bäst att stanna på Åland för evigt.
Men efter mina dagar i huvudstaden kan jag lämna lugnande besked. Helsingfors har knappast varit vackrare än under de senaste försommarveckorna när högtrycket klistrat sig fast och målsättningen för de flesta varit att njuta på stranden eller uteserveringen så länge det varar.
Också i min barndoms kommun Kyrkslätt verkar läget vara lugnt. Flyktingförläggningen i kommunen, som bemöttes av högljudda protester bland vissa ortsbor, verkar inte ha vållat några större problem i nuläget. Farhågorna om att ortsborna inte skulle kunna låta sina döttrar vara utomhus utan att råka ut för diverse brott har, som tur är, inte besannats.
I stället har flera ortsbor anlitat männen för olika arbetsuppdrag vilket verkar vara ett bra sätt att att komma i gång med integrationen.
Fast helt lugnt har det inte varit på rikssidan. I förra veckan var det skottlossning i centrala Helsingfors vid Tempelplatsen kyrka, en av de populäraste turistattraktionerna.
Den stackars älgen hade förmodligen kommit simmande från någon av öarna som ligger runt Helsingfors centrum för att sedan skena in i morgonrusningen på Mechelingatan och Museigatan i Tölö. Älgen har förmodligen rört sig på bara några hundra meter från min lya. Uppskrämd av allt mina hemkvarter hade att bjuda på hoppade den 1-åriga älgen in genom ett bankkontors fönster och skar upp djupa sår på sina framben. Skräckupplevelsen slutade inte där. Efter det våldsamma besöket på banken fortsatte älgen springa närmare centrum mot Tempelplatsens kyrka, som är ett av de mest tättbebodda kvarteren i hela Finland. Där fick polisen ändå möjlighet att skjuta älgen som skadats allvarligt på banken.
Så visst kan det vara oroligt i Helsingfors. Men den här gången orsakades skottlossningen av landets urinvånare.
