Åbo hovrätt friar honom på alla åtalspunkter.
När domen föll i tingsrätten i juni 2015 blev straffet två år och sex månaders ovillkorligt fängelse för grovt sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt utnyttjande av barn. Mannen skulle också ersätta målsäganden med 10 000 euro.
Brotten skulle ha skett mellan 1998 och 2006.
Rättegången skedde på målsägandenas begäran bakom stängda dörrar och delar av domen sekretessbelades i 60 år.
Mannen och hans advokat Lena Laitinen anmälde direkt missnöje och lämnade in ett klagomål till hovrätten. Mannen yrkade på att åtalet skulle förkastas på båda punkter och att han skulle befrias från ersättningsskyldigheten.
Motiveringen
Tingsrätten ansåg inte att det inte fanns något rimligt tvivel om att mannen var skyldig till brotten.
Hovrätten kommer till en annan slutsats som man för ett resonemang kring:
När bevisningen till största delen bygger på parternas berättelser kan man i allmänhet inte uppnå tillräcklig säkerhet om brottet och skulden bara för att den målsägandes berättelse är mer trovärdig än den svarandes berättelse.
– Även om den målsägandes berättelse verkar äkta och övertygande behöver den stöd av indirekt bevisning, till exempel om händelser efter och följder av det påstådda brottet, skriver hovrätten.
”Andrahandsberättelser”
De målsägandes vittnesmål har varit detaljerade och trovärdiga. Och både övrig personbevisning och skriftlig bevisning stöder målsägandes berättelser. Men hovrätten menar att det rör sig om ”andrahandsberättelser” eller att de är sådana att de inte kan ges nämnvärd vikt i bevisvärderingen.
– I denna situation där det vid sidan om målsägandenas berättelser inte har framkommit någon substantiell stödbevisning har det blivit ostyrkt att (den åtalade) skulle ha gjort sig skyldig till de gärningar för vilka han åtalats, skriver hovrätten.
Staten ska ersätta mannens rättegångskostnader till ”ett skäligt belopp”. För advokatkostnaderna betyder det 30 timmar för tingsrätten och 13 timmar för hovrätten.